TRALALA, HALLAAAAH'!

dagen. har. varit. någonting. fint.
jag har längtat så dödligt till helgen och nu är den så nära att den snuddar vid mig. För första gången på riktigt länge så känner jag mig inte så trött, min själ har vaknat till liv igen och det firade jag med att knäppa några oseriösta bilder. Det var egentligen meningen att jag skulle ta med mig kameran även på middagen med söta_flickor_hej, men jag glömdääääääääääääääää den hemma. Jag börjar ifrån början så ni får veta allting. Broder var sjuk idag och det var nästan konstigt att gå igenom den gråa morgon själv utan att prata igenom gårdagen. Väl framme var skolan mer livfull än vanligt, även fast jag och Lisa lyckades komma fram tio minuter tidigare än alla andra så fanns det liksom liv. Sen rullade allting på, musiken, och engelskan tills slutet. It. Hurts. Andreas. Ska. Flytta. Det känns tråkigt, grått, blött, höstigt och allt sådant. Hur beskriver man det? Ge mig ord som räcker till. Så igenom svenskan fick jag och andreas sitta hos Jonas och jag lovar att när Andreas blev tårögd trodde jag att jag skulle dö. Dö, dö, dö. Sen blev det lunch och slöjd och jag och Lisa började rita upp skisser på dockhuset vi ska göra och nästa gång ska vi börja såga och fila och allt sådant. Sen So och vi satt ute och jag ritade på mina fingrar, en bokstav för varje finger. K. A. N. E. L. *hjärta* B. O. L. L. E. Efter det slutade vi och jag följde Lisa till hennes buss och traskade hem och fördrev tiden med att hitta nya otroligt fina låtar och ta kort på allting jag hittade i huset. Efter det så blev det middagen och jag måste faktiskt säga att det var hur bra som helst, äntligen. Sen traskade jag och Lisa hem och än en gång följde jag henne till bussen och satt i busskuren och pratade tills en blå buss 3 kom och hämtade hem henne. Och ja, det blev ett ovanligt långt inlägg? Jag vet inte riktigt mer vad jag skriva, det blev så hemskt deppigt inlägg, jag vet inte.
Och tack Broder för du skrev förra inlägget, ÄNTLIGEN.