Det har hänt någonting storslaget.
Jag har börjat kunna lyssna på Håkan igen, för äntligen mår jag tillräckligt dåligt för att tycka att hans texter faktiskt stämmer in på mig igen. Med varje nedslag kommer en ljusglimt, och det är Håkan. Jag är fortfarande sjuk till tusen och jag känner mig ganska så uttråkad när det regnar i stockholm. Och det känns ganska lockande att gå ut i regnet med kameran, men jag har ju inga hörlurar. Fortfarande. Jag har tappat bort först mina koss hörlurar som bara försvann, POFF, sen mina nörd hörlurar som jag endast använder när jag är hemma. Musiken blir så hemskt låg utan hörlurar, uschis. Nu snuddar helgen vid mig igen och jag lovar att jag bara ska sitta hemma och lyssna på musik och ta en hel del kort. DOM MÅSTE LÄRA SIG GÅ, DET ÄR VA' FOLK SÄGER OM OSS TVÅ! Imorgon ska jag iallafall gå hem till Ameli på håltimmen med Lisa utan att Ameli vet och spela sönder hennes Guitar hero, JAG. SKA. KLARA. EXPERT. Och vi har ocksås lektion imorgon, jag och Lisa min kära med våra små elever. Dom förstår nästan ingenting och sen när vi kommer dit så ler dom alltid åt oss och hälsar glatt. Och efteråt får man en kram av dom och så släpper vi iväg dom. Jag älskar fredagar nu, mer än någonsin.
Det började med att du bedrog mig med en annan, en som du sa var mycket finare än jag.